Sole har vigt sitt liv åt att bekämpa det ondskefulla imperiet. Nu har Anticons grundare återvänt till USA, flyttat ut i skogen, spelat in en platta med ett band och upptäckt Young Jeezy. Kingsize tar ett långt snack med en av hiphopvärldens mest unika figurer.
Är Sole hiphop? Vid första anblicken verkar det onekligen inte vara så. På pressbilderna poserar han framför en lada, iklädd hawaiiskjorta, knäbyxor och foppatofflor. I intervjuer snackar han om böcker av Emma Goldman och Guy Debord. Han har trötta ögon och ett stort rött skägg, han gör musik som inte liknar någon annans. Han rappar så speciellt att det krävs ett texthäfte för att förstå vad han säger. Ändå är Sole hiphop ända in i märgen. Han har rappat i 19 år och byggt upp hela sin tillvaro på rim och beats.
- Rap är hela mitt liv, förklarar Sole någon gång under vårt en timme långa samtal. Det är allt jag gör! Jag bor mitt i en jävla skog, så långt ute på vischan man kan komma, och jag lyssnar på gangsta rap hela dagarna. Allt jag gör är att lyssna på Lil’ Wayne och Young Jeezy, för det inspirerar mig. Och sen kombinerar jag det där med, öh, Lord Byron.
Tim Holland växte upp i Portland, Maine. Han älskade Lord Finesse och spelade in sin första demo som femtonåring. Året var 1992 och demon, som bland annat innehöll låten ”Cops Ain’t Shit”, hamnade i händerna på det managementbolag som tog hand om Da Brat och Kris Kross. Bolaget flög ner Tim till Florida för att spela in några låtar med Jermaine Dupri, men lyckligtvis blev det inget av tanken att göra Tim Holland till den förste vite barnrapparen. Sole – som han börjat kalla sig – fortsatte däremot att släppa musik på egen hand. Han jobbade på McDonalds, spelade in med gruppen Live Poets och startade ett webzine, innan grunden till Anticon slutligen lades i Slugs lägenhet i Minneapolis 1998. Där bildades gruppen Deep Puddle Dynamics av Dose One, Jel, Slug (från Atmosphere), Alias och Sole, och deras första vinyl-EP blev en sensation i undergroundkretsar. Sole med vänner bildade kollektiv i Oakland, Kalifornien, startade upp Anticon Records och släppte samlingsplattan ”Music for the Advancement of Hip-Hop”, vilken kom att följas av en mängd skivsläpp de följande åren. Soles första två album, mästerverken ”Bottle of Humans” (1999) och ”Selling Live Water” (2003), skimrade av poetiska texter, svidande samhällskritik och egensinniga beats. Tredje plattan ”Live from Rome” (2005) stressades dock fram i brist på pengar. Sole var missnöjd, bitter och på gränsen till mentalt sammanbrott. Han flyttade till Barcelona med sin fru och reste runt i Östeuropa och Israel i flera år, samtidigt som han spelade in konstigheter under namnet ”man’s best friend”. Nu har Sole flyttat tillbaka till USA, till en gård utanför Flagstaff i Arizona.
- När stormen Katrina förstörde landet ville jag bara komma hem igen, berättar han. ”Fuck Europe” liksom, jag vill vara i Amerika där det händer grejer. Jag menar, jag älskar Europa. I USA lever du med en konstant press att producera, men i Spanien har alla en balkong. De tar siestas. De dricker vin klockan fyra på eftermiddagen. Folk är glada, de promenerar. Du känner personen som bakar ditt bröd. Men samtidigt hade jag alltid dåligt samvete över att bo i Europa, för jag var inte där jag verkligen behövdes. Jag är en samhällskritiker som slåss mot imperiet. Hur ska jag kunna göra det i Europa?
Nu bor Sole, hans fru och deras hundar på en gård mitt i en nationalskog, vid slutet av en grusväg och tre mil från närmaste affär. Huset ligger vid foten av ett berg och omges av en trädgård där paret odlar meloner och gröna bönor. Hundarna skäller så mycket att Soles nasala stämma försvinner i oväsendet, och samtalet bryts ibland på grund av det instabila telefonnätet. Sole har funnit harmoni, men han lever allt annat än en MTV Cribs-tillvaro. På något märkligt sätt lyckades han ändå övertala Bud Berning (Skyrider), John Wagner och William Ryan Fritch att flytta hem till honom ett tag. Tillsammans improviserade de fram det självbetitlade album, ”Sole and the Skyrider Band”, som Sole idag anser sig vara hans allra bästa.
- Den här plattan innebär ett helt nytt sätt att göra musik på för mig. Vi spelade in hela plattan i mitt garage. Den innehåller nästan inga samplingar, utan vi bara jammade runt och spelade in det bästa vi kom fram till. I vanliga fall gör vi väldigt olika grejer: här hade vi en klassisk kompositör som spelade in 16 fioler samtidigt, en rocktrummis, och mina egna skumma idéer. Nu blev det ändå exakt som vi ville ha det. Jag känner att jag rappar bättre och mer nu än vad jag någonsin gjort förut.
Jag såg en video där du sa att du inte pumpar näven i luften på samma sätt längre, utan mer undrar ”vad fan ska vi göra?”. Hur känns det?
- Jag menar, jag dokumenterar mitt sökande efter sanningen. Jag har inte någon storartad illusion om att jag ska rädda världen. När jag var yngre trodde jag verkligen att en sång skulle kunna riva ner Vita husets väggar och förändra något. Jag trodde verkligen att jag skulle kunna göra något annorlunda genom min musik, tills jag insåg att miljoner människor har försökt göra exakt samma sak innan, utan att någon ens kommer ihåg dem. Nu ser jag mig själv mer som en poet som funderar på hur allt det här påverkar mig själv. Det är mer användbart än att stå där och säga: ”I slit Bush’s throat and then I roll up on Cheney”. Jag menar, hur ska det hjälpa någon? Det är bara falskt.
Det låter som att du har blivit mer pessimistisk?
- Jag tror det. Och mer realistisk. ”I’m just chilling, man”. Jag är verkligen nöjd med mitt liv. Jag utkämpar mitt krig med ord tills något annat dyker upp, och då tar jag det därifrån. Jag tror jag är en aktivist innerst inne, men jag vill inte bli en snubbe med en bild på en säl på min tröja som står och skriker framför en köttfabrik. Jag tror inte det förändrar speciellt mycket.
Men om det är som du säger på nya plattan, att vi bara är ”en fluga i mjölken” och att den riktiga fienden finns inom oss, finns det verkligen nåt vi kan göra?
- Jag tror det… Men det handlar om att göra det som är naturligt för dig, att du följer din passion. Om du är riktigt intelligent och älskar vetenskap, borde du läsa på universitetet och använda den plattformen för att förändra. Vill du bli skådespelare eller filmregissör? Fan, det finns massor av filmer som skulle behöva göras just nu. Gör vad du älskar, men gör något positivt av det! Skilj inte på att göra vad du gör och att göra vad du tror på. Är du journalist? Skriv då bara om hur du ser på världen! Programmerar du tv-spel? Gör något bra! Jag menar, hur många tv-spel görs idag som faktiskt utmanar hur folk ser på världen? Tv-spel militariserar människor – varför gör de det? Folk måste börja tänka. Jag säger inte att du ska ge upp, utan att du ska göra det du kan! Du måste välja dina fighter.
Sole har blivit mer pessimistisk över världens tillstånd. Det hör liksom till åldrandet. När han pratar om sitt hemland framstår han också som själva definitionen av en vänsterradikal amerikan: slagord av Noam Chomsky, Howard Zinn och Naomi Klein återupprepas gång på gång, med en viss apokalyptisk underton.
- Som amerikan hjälper du till att finansiera imperiet. Du invaderar Irak och Afghanistan. Du är på god väg att storma Iran. Du bombar Somalia närhelst du känner för det. Men samtidigt ger det dig rätten att kritisera ditt eget land, eftersom du är medborgare. Det borde ni i Europa bli bättre på. Jag gjorde några shower i Frankrike och lyssnade på franska poeter dissa Bush och baktala Amerika, men jag hörde inte någon av dem prata om fascismen i Frankrike. Du vet, det är lätt att dissa Bush och kalla amerikaner korkade, när Frankrike är på god väg mot fascism. Förstår du vad jag menar? Men jag tror inte folk hatar amerikaner i allmänhet. De förstår skillnaden.
Så hur förändrades USA medan du var borta?
- Inte så mycket. Förändringarna har pågått länge, men kapitalet har stärkts sedan Bush tog makten. Det är ett enda stort bedrägeri igång, där så mycket ondskefullt händer att när vi väl får reda på det två år efteråt, är vi fullt upptagna att hantera det som händer oss nu. Allting har blivit förlamat av kapitalet: mobiltelefoner, yttrandefrihet, medierna. Amerika förvandlas långsamt till en plantage! Och det blir värre och värre. USA:s finansiella struktur står på randen till kollaps. Vad vi håller på med är extremt ohållbart i längden, men ingen lär sig av sina läxor. Ska vi invadera Iran!? Varför bryr sig ingen om det? Lyssna, folk verkar faktiskt vilja rösta på Hillary Clinton. Hon är inte ett skit bättre än Bush. Hennes idéer är ju helt fruktansvärda. Och alla tillverkningsjobb försvinner, allt vi köper på Wal Mart tillverkas i Kina. Folk kan inte köpa sina hem, de har tusentals dollar i skulder på sina kreditkort. När jag växte upp jobbade min pappa på en varmkorvsfabrik. Han kunde försörja hela familjen med det jobbet. Nu får föräldrar jobba sextio timmar i veckan och skita i sina barn istället. Det ska bli intressant att se hur vi ska rädda oss själva från allt det här…
Den vanligaste missuppfattningen om Anticon Records är att artisterna på bolaget är vita rikemansungar som hatar hiphop. Att den experimentiella musik de skapade – och fortfarande i viss mån skapar, även om mycket numera är märklig popmusik – är en pretentiös ursäkt till att sno andras kultur. Anticon skapar obehagliga associationer hos många hiphopfans, men egentligen är allting väldigt enkelt. Anticon-artister som Sole, Alias, Passage och Why? gör musik som är annorlunda, eftersom de känner för det. De skapar konst och de respekterar kulturen – så vem är vi att kritisera?
- Vi var 20 år gamla när vi startade Anticon, förklarar Sole. Vi utlyste en hiphop-jihad mot musikindustrin. Vi sysslar inte med det längre, vårt fokus har förändrats. Målen är större nu. Men det är fortfarande samma tanke som ligger bakom: att erbjuda en plattform för experimentiella grejer som inte platsar någon annanstans. Du vet, definitionen av ”avantgarde” kommer från de franska soldaternas förtrupper i andra världskriget, det vill säga de som fick gå långt före alla andra och sköts ihjäl först. Jag tror att det är en ganska träffande beskrivning för vad som har hänt med oss.
Hur ser du på hiphopindustrin nu då? Eller är det svårt att relatera till branschen när man bor i skogen med sin fru?
- Haha. Du, jag bryr mig inte. Jag trivs inte i den miljön överhuvudtaget. Jag tycker inte om tonårskillar som försöker vara tuffa, då umgås jag hellre med folk som är läskunniga. Men jag engagerar mig inte i industrin längre. Jag hatar allt som rör själva skivbolaget. När jag vaknar på morgonen vill jag inte behöva tänka att jag ska engagera mig i distributörer, agenter, mellanhänder och blodsugande rövhål hela dagen. När jag höll på med det där var jag arg hela tiden. Jag gillar inte att vara arg. Men jag kan säga så här: jag ångrar att Anticon inte har kunnat släppa flera bra hiphopskivor.
- Anticon höjde ribban och vi hoppades att fler skulle komma ut med innovativ, originell hiphopmusik. Men jag har insett att de som växte upp med vår musik aldrig lyssnade på Big Daddy Kane eller Run DMC, så de har inte en grund att stå på. Därför låter de som fittor allihopa. Det är därför jag bara lyssnar på gangsta rap nu för tiden, det är så jag får min fix. Undergroundscenen är ett skämt just nu. Du köper dina undergroundplattor på Wal Mart. Aesop Rocks videos går på MTV. Jag är glad för hans skull, men allting handlar om marknadsföring, ingenting om vad du själv faktiskt gillar. Om Pete Rock och CL Smooth kom ut på Cash Money Records idag skulle alla hata dem, men om vi gav ut dem skulle de vara ett ”fenomen”.
Men tror du inte att folk blir provocerade av att du lyssnar på Lil’ Wayne?
- Vad menar du?
Människor vill ju kunna stoppa in allting i enkla kategorier. När en artist som Sole säger att han inspireras av Lil’ Wayne blir folk provocerade, för det passar inte ihop.
- Nej, men det gör det ju inte. Jag förväntas gå omkring i sandaler, gömma mig nere vid någon flod och titta på fjärilar. Så är det ju. Jag ska bara bry mig om den ”äkta” hiphopen. Jag glömmer aldrig när jag var i Australien och några killar frågade mig vem min favoritkaraktär i ”Beat Street” var. Va? Vem fan bryr sig om det? Kolla på Lil’ Waynes låtar om stormen Katrina istället. Det fanns ingen annan som ens rörde vid det ämnet när han släppte de låtarna. För mig är gangsta rap definitionen av politisk musik.
När jag intervjuade Young Jeezy frågade jag honom om just det där, om han ansåg sig själv vara en politisk rappare. Han tycker förstås det är självklart att han är det, men många tycker hans musik är motsatsen till politisk musik.
- Men det är klart det är politisk musik. När Jeezy säger ”they say I can’t rap, they may be right, but I got something under my mattress, and it may be white”, så handlar det om mig! Du vet, de säger att jag inte kan rappa och kanske de har rätt, min musik kanske suger, men jag behöver inte ditt jävla godkännande. Förstår du vad jag menar? Och dessutom, vad är det som gör de här killarna till kokainlangare? Det är inte deras eget val. De är inte rika ungar vars föräldrar har satt dem på college så de kan gå runt och vara hipsters. De kämpar för att överleva.
Så jag antar att det är bra att vi har både Sole och Young Jeezy i världen.
- Hahaha. Exakt! Har du kvar hans telefonnummer förresten? Det hade varit riktigt grymt att spela in med honom någon gång.
Sole har blivit äldre, men han fortsätter både experimentera och provocera. Och han lever forfarande för rim och beats.
/// Calle Fleur
